Glad?
Om du är på ett bra humör och känner för att fortsätta med att känna så, läs inte det här! Om du inte klarar av ett långt inlägg av klagomål och pms-tankar, LÄS INTE!
Om detta inte stämmer in på dig, varsågod:
Okej, idag har jag haft en av dessa dåliga dagar som slår emot oss alla någon gång. Jag har varit sur, arg, irriterad, deprimerad och ledsen hela dagen! Först börjar skolan med environmental, då är jag bara trött och lite irriterad över FCAT-reviewn som vi var tvugna och göra. Hade alla rätt, men ändå, jag var fortfarande irriterad! Sen kom vi till marine science, och gissa, vi hade ett till prov! Ett så kallat benchmark test, för att kolla var vi låg. Dem testade oss på allt inom naturvetenskap, så för det första; hur ska jag kunna veta allt inom allt inom naturkunskap? Och för det andra; det gör inte det hela lättare när du inte förstår vissa naturkunskap-termer på engelska! Så det häär gjorde mig ännu mer sur än vad jag redan var.
På psykologin fortsatte vi prata om 9/11, och hela deras approach känns helt för mig! Muslimer=terrorister och blah blah blah! Jag var så obekväm med det hela att jag var så här |----| nära på att börja gråta under lektionen. Deras sätt att se på det hela och lära ut om detta känns bara helt fel för mig, inte alls som vi lär oss i Sverige. Bara det faktum att eleverna frågar: "but if they bombed us first, why can't we just bomb them? I mean, thay kind of deserve it! We should bomb them!", fick mig att känna lite; hallååå? Men jag ryckte upp mig och räckte upp handen! Och så berättade jag om hur det var i Sverige, hur vi såg på det och så vidare. Att vi faktiskt har muslimer där och att vi inte ser på dem och kopplar direkt till terrorism! Alla stirrade på mig som om jag var dum i huvudet, tack gode gud fattade läraren var jag menade och förklarade för klassen för att det skulle gå in i deras tjocka, ego-skallar. Men se där, ännu en sak som jag kunde vara sur och irriterad på.
Äntligen lunch! Sätter mig mot väggen, orkar inte prata med någon och tack gode gud fick jag vara ifred. Så jag åt min lunch ifred och drog mig sedan mot volleybollen. Då fick jag kramp i magen, jättekul! Men jag sprang i fem minuter, gjorde alla 100 sit-ups och strechade som alla andra. Sen började vi öva igen, på servar och smashar. Jag sög som vanligt, försökte, men det gick bara inte. Dessutom har all övning av servar gjort så att min serv-arm är helt överansträngd, så nu har jag ont från nacken på höger sida till höger hand. Kan inte vara bra att bara träna ena armen, borde bli någon sorts obalans? Sen började vi spela en låtsas-match, det var rätt kul, förutom att man aldrig fick nudda bollen. Dock bestämde plötsligt två tjejer att det är roligare att spela en riktig match, med rätt antal personer på varje sida. Visst, tänkte jag, men allt blev bara fel och jobbigt, man fick aldrig bollen och alla bara skrek på en när man missa en boll, fast dem sagt att dem skulle ta bollen.
Så jag pallade inte mer, tog en volleyboll och gick till en basketkorg och började kasta bollen baklänges och försökte träffa korgen. Detta roade jag mig med i åtskilliga minuter, tills speakern gick på, coach hade glömt bort tiden, så vi hade bara 5 minuter på oss att byta om! Sprang in i omklädningsrummet, satte på mig alla kläderna och sprang till bussen. Såklart var bussen försenad! Men tillslut kom den och jag gick på och satte mig längst bak, tillsammans med Fiona, Michael, Sam och Rachel. Där fortsatte alla dumma frågor, från människor jag aldrig träffat förr; "don't you have gum in Sweden??". Detta fick jag uthärda i 10 minuter, sen kunde jag äntligen kliva av!
Tack gode gud stod Lisa på busstoppet och plockade upp oss så vi slapp gå! Kommer hem och går direkt till mitt rum, kände verkligen inte för att prata, svarade på dem vanliga frågorna om dagen men sen gick jag. Våra väskor som vi hade beställt hade äntligen kommit, och dem låg på våra sängar. Och där hade vi ännu en sak som störde mig! Fiona hade beställt en exakt likadan väska som mig, men i en lite annan färg! Det var okej första gången hon köpte en exakt likadan Abercrombie-väska som mig, men nu börjar jag tröttna på det! Jag menar; hur jävla kul är det att komma till skolan med sin "syster" och ha likadana väskor, det blir ju som att vara 5 år igen. Men jag pratade en stund med Victor, kändes skönt, blev på bättre humör. Sen var det middag, det var jättegott och mitt bra humör höll i sig under hela middagen.
Efter middagen började jag plugga, men då ringer ju såklart Nadine, Fionas kompis och hon kommer in i rummet och börjar prata HÖGT på tyska. Sitter kvar en stund, och försöker verkligen fokusera på boken men tillslut reser jag mig bara upp och lämnar rummet, klarade inte av mer och var rädd för att jag skulle börja skrika på någon. Går ut, sätter mig i soffan med böckerna i knät, och då börjar jag plötsligt gråta! WTF! kände jag då... Torkar bort tårarna och fortsätter pluggandet. När jag är klar går jag in på rummet, Fiona pratar fortfarande, högt, så jag tar min dator och går ut och sätter mig utomhus. Tydligen ska Fionas kompis komma hit, jättekul för mig känner jag då, jag kommer känna mig väldigt utanför om dem bara pratar på tyska och jag inte förstår ett smack! Och när vi ska till Disneyworld ska vi övernatta hos en annan familj, som också har en tjej från Schweiz, ännu ett tillfälle att känna sig utanför.
Förhoppningsvis säger Deni åt dem att dem inte får prata tyska, utan måste prata engelska, men jag har ändå en stark känsla av att jag kommer känna mig utanför. Förlåt för detta outhärdligt gnälliga och klagosamma inlägg, var bara tvungen att få ur mig lite av mina tankar och känslor! Nu måste jag gå in och fortsätta Fiona med att förstå provet, och förklara ord som "human".
Om detta inte stämmer in på dig, varsågod:
Okej, idag har jag haft en av dessa dåliga dagar som slår emot oss alla någon gång. Jag har varit sur, arg, irriterad, deprimerad och ledsen hela dagen! Först börjar skolan med environmental, då är jag bara trött och lite irriterad över FCAT-reviewn som vi var tvugna och göra. Hade alla rätt, men ändå, jag var fortfarande irriterad! Sen kom vi till marine science, och gissa, vi hade ett till prov! Ett så kallat benchmark test, för att kolla var vi låg. Dem testade oss på allt inom naturvetenskap, så för det första; hur ska jag kunna veta allt inom allt inom naturkunskap? Och för det andra; det gör inte det hela lättare när du inte förstår vissa naturkunskap-termer på engelska! Så det häär gjorde mig ännu mer sur än vad jag redan var.
På psykologin fortsatte vi prata om 9/11, och hela deras approach känns helt för mig! Muslimer=terrorister och blah blah blah! Jag var så obekväm med det hela att jag var så här |----| nära på att börja gråta under lektionen. Deras sätt att se på det hela och lära ut om detta känns bara helt fel för mig, inte alls som vi lär oss i Sverige. Bara det faktum att eleverna frågar: "but if they bombed us first, why can't we just bomb them? I mean, thay kind of deserve it! We should bomb them!", fick mig att känna lite; hallååå? Men jag ryckte upp mig och räckte upp handen! Och så berättade jag om hur det var i Sverige, hur vi såg på det och så vidare. Att vi faktiskt har muslimer där och att vi inte ser på dem och kopplar direkt till terrorism! Alla stirrade på mig som om jag var dum i huvudet, tack gode gud fattade läraren var jag menade och förklarade för klassen för att det skulle gå in i deras tjocka, ego-skallar. Men se där, ännu en sak som jag kunde vara sur och irriterad på.
Äntligen lunch! Sätter mig mot väggen, orkar inte prata med någon och tack gode gud fick jag vara ifred. Så jag åt min lunch ifred och drog mig sedan mot volleybollen. Då fick jag kramp i magen, jättekul! Men jag sprang i fem minuter, gjorde alla 100 sit-ups och strechade som alla andra. Sen började vi öva igen, på servar och smashar. Jag sög som vanligt, försökte, men det gick bara inte. Dessutom har all övning av servar gjort så att min serv-arm är helt överansträngd, så nu har jag ont från nacken på höger sida till höger hand. Kan inte vara bra att bara träna ena armen, borde bli någon sorts obalans? Sen började vi spela en låtsas-match, det var rätt kul, förutom att man aldrig fick nudda bollen. Dock bestämde plötsligt två tjejer att det är roligare att spela en riktig match, med rätt antal personer på varje sida. Visst, tänkte jag, men allt blev bara fel och jobbigt, man fick aldrig bollen och alla bara skrek på en när man missa en boll, fast dem sagt att dem skulle ta bollen.
Så jag pallade inte mer, tog en volleyboll och gick till en basketkorg och började kasta bollen baklänges och försökte träffa korgen. Detta roade jag mig med i åtskilliga minuter, tills speakern gick på, coach hade glömt bort tiden, så vi hade bara 5 minuter på oss att byta om! Sprang in i omklädningsrummet, satte på mig alla kläderna och sprang till bussen. Såklart var bussen försenad! Men tillslut kom den och jag gick på och satte mig längst bak, tillsammans med Fiona, Michael, Sam och Rachel. Där fortsatte alla dumma frågor, från människor jag aldrig träffat förr; "don't you have gum in Sweden??". Detta fick jag uthärda i 10 minuter, sen kunde jag äntligen kliva av!
Tack gode gud stod Lisa på busstoppet och plockade upp oss så vi slapp gå! Kommer hem och går direkt till mitt rum, kände verkligen inte för att prata, svarade på dem vanliga frågorna om dagen men sen gick jag. Våra väskor som vi hade beställt hade äntligen kommit, och dem låg på våra sängar. Och där hade vi ännu en sak som störde mig! Fiona hade beställt en exakt likadan väska som mig, men i en lite annan färg! Det var okej första gången hon köpte en exakt likadan Abercrombie-väska som mig, men nu börjar jag tröttna på det! Jag menar; hur jävla kul är det att komma till skolan med sin "syster" och ha likadana väskor, det blir ju som att vara 5 år igen. Men jag pratade en stund med Victor, kändes skönt, blev på bättre humör. Sen var det middag, det var jättegott och mitt bra humör höll i sig under hela middagen.
Efter middagen började jag plugga, men då ringer ju såklart Nadine, Fionas kompis och hon kommer in i rummet och börjar prata HÖGT på tyska. Sitter kvar en stund, och försöker verkligen fokusera på boken men tillslut reser jag mig bara upp och lämnar rummet, klarade inte av mer och var rädd för att jag skulle börja skrika på någon. Går ut, sätter mig i soffan med böckerna i knät, och då börjar jag plötsligt gråta! WTF! kände jag då... Torkar bort tårarna och fortsätter pluggandet. När jag är klar går jag in på rummet, Fiona pratar fortfarande, högt, så jag tar min dator och går ut och sätter mig utomhus. Tydligen ska Fionas kompis komma hit, jättekul för mig känner jag då, jag kommer känna mig väldigt utanför om dem bara pratar på tyska och jag inte förstår ett smack! Och när vi ska till Disneyworld ska vi övernatta hos en annan familj, som också har en tjej från Schweiz, ännu ett tillfälle att känna sig utanför.
Förhoppningsvis säger Deni åt dem att dem inte får prata tyska, utan måste prata engelska, men jag har ändå en stark känsla av att jag kommer känna mig utanför. Förlåt för detta outhärdligt gnälliga och klagosamma inlägg, var bara tvungen att få ur mig lite av mina tankar och känslor! Nu måste jag gå in och fortsätta Fiona med att förstå provet, och förklara ord som "human".
Kommentarer
Trackback
