UJUJ!
Okej, så det har varit några riktigt udda dagar. I måndags hände det, vi berättade för Fiona att vi inte klarar av allt som händer och att vi har bestämt att hon ska flytta. Ni förstår inte hur skönt det var att få ut (nästan) alla tankar och känslor jag har haft byggandes inom mig. Så på kvällen började hon packa sina grejer, och jisses vad mycket grejer hon har!!
Hon skulle egentligen blivit hämtad av Peggy, vår rep. här igår, men sen la sig stora organisationen i allt och hon är fortfarande kvar. Dem skulle även försöka hitta en ny familj till Fiona, men tror ni dem lade ner någon tid på det? Neej nej, såklart inte! Men nu har Fiona bestämt att hon faktiskt vill åka hem, det kommer inte bli bättre av att hon stannar men byter familj. Så hon har ringt hem och berättat att hon kommer hem, förmodligen denna vecka eller i slutet på nästa.
Jättebra för henne, hon har insett att hon har längtat hem så himla mycket den senaste tiden, från jul ungefär, och att det är därför hon varit så bitchig och elak mot oss. Hon bad till och med om ursäkt.
Men grejen är den att jag kan inte riktigt tro på henne, för jag vet att hon inte är mogen nog att komma fram till något sådant. Plus att jag tycker inte att det är rättvist att hon kan skylla allt på hemlängtan. Jamen klart jag har längtat hem som tusan ibland, men går jag runt och trycker ner folk och får dem att känna sig värdelösa för det? Nej, för jag är mogen nog att hantera en sådan situation, och inte ta ut det på andra.
Jag känner inte att jag kan vara riktigt glad/lättad förens hon åker. Hemskt att säga, men ni har inte levt i min kropp de senaste 7½ månaderna, ni vet inte hälften av vad som sagts och gjorts. Så ja, jag kan ärligt säga att när hon är hemma i Schweiz kommer jag kunna börja leva som vanligt igen. Fast jag måste säga att jag är lite avundsjuk på henne som får åka hem och träffa sin familj och alla sina kompisar.
Hon skulle egentligen blivit hämtad av Peggy, vår rep. här igår, men sen la sig stora organisationen i allt och hon är fortfarande kvar. Dem skulle även försöka hitta en ny familj till Fiona, men tror ni dem lade ner någon tid på det? Neej nej, såklart inte! Men nu har Fiona bestämt att hon faktiskt vill åka hem, det kommer inte bli bättre av att hon stannar men byter familj. Så hon har ringt hem och berättat att hon kommer hem, förmodligen denna vecka eller i slutet på nästa.
Jättebra för henne, hon har insett att hon har längtat hem så himla mycket den senaste tiden, från jul ungefär, och att det är därför hon varit så bitchig och elak mot oss. Hon bad till och med om ursäkt.
Men grejen är den att jag kan inte riktigt tro på henne, för jag vet att hon inte är mogen nog att komma fram till något sådant. Plus att jag tycker inte att det är rättvist att hon kan skylla allt på hemlängtan. Jamen klart jag har längtat hem som tusan ibland, men går jag runt och trycker ner folk och får dem att känna sig värdelösa för det? Nej, för jag är mogen nog att hantera en sådan situation, och inte ta ut det på andra.
Jag känner inte att jag kan vara riktigt glad/lättad förens hon åker. Hemskt att säga, men ni har inte levt i min kropp de senaste 7½ månaderna, ni vet inte hälften av vad som sagts och gjorts. Så ja, jag kan ärligt säga att när hon är hemma i Schweiz kommer jag kunna börja leva som vanligt igen. Fast jag måste säga att jag är lite avundsjuk på henne som får åka hem och träffa sin familj och alla sina kompisar.
Kommentarer
Trackback
